jag förstår inte! Hur, och jag menar verkligen, hur(!) kan man såra en människa på detta vis? Jag går upp i taket så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag älskar er, men mitt eget kött och blod går först (!)
att se hur dåligt en älskad mår, och hur dåligt den blir behandlad, sätter djupa sår i själen. Hur fan kan man behandla en människa så? Hur?
Vänner ska stå vid ens sida, inte vackla fram och tillbaka. En vän ställer upp för en, står för vänskapen och gillar en för den man är. Men vissa kan inte förstå när den vänskapen inte ter sig som den har gjort utan man fortsätter, fast ett eget lopp inom en "vänskap" av två.
hur länge måste det här hålla på innan dom förstår att dom är vuxna? Väx upp och bete er som dom vuxna ni är!!! Jag orkar snart inte mera se på och då kommer helvetet gå loss. Jag skiter i vilka som blir sårade, av om det skulle vara dom jag älskar och gillar väldigt, VÄLDIGT, mycket. Kan ni inte bara lägga ner stridsyxan och bete er som vuxna? Eller varför helt enkelt inte bara "radera" det som står mellan er? Värt att tänka på! Varför må så här dåligt och varför skada andra människor runt omkring?
Min syster älskar jag över allt annat på denna jord. Hon har funnits där för mig, älskat mig, och jag älskar henne otroligt mycket. Jag kan inte längre stå och se på hur hon får all skit. Detta ska få ett slut om jag så ska behöva mista några underbara vänner som jag uppskattar väldigt mycket. Förlåt mig, men jag måste helt enkelt göra något. För jag orkar inte se mina kära må så här käp rakt åt helvete dåligt. Jag accepterar inte de!
Jag älskar er alla, men min syster går först... Syster min, jag vet att du kommer läsa det här. Jag älskar dig med hela mitt hjärta! Kommer alltid ställa upp för dig, finnas för dig och älska dig <3
Kära syster:
Om du känner någon gång för att gråta, ring mig. Jag kan inte lova dig att skratta, men jag kan gråta med dig!
Om du någon gång vill rymma härifrån, var inte rädd för att ringa mig. Jag lovar att inte stoppa dig, men jag kan rymma med dig!
Om du inte känner för att prata med någon så ring mig, jag lovar att vara tyst!
Men? om du ringer och jag inte svarar, skynda dig då, för jag kanske behöver DIG denna gång
Som slut på detta inlägg: Jag älskar er alla, men inte lika mycket som min egen syster!
torsdag, december 03, 2009
dagen som var helt perfekt tills dess att kvällen kom som slutade i förträngda tårar och en riven själ
jag förstår inte! Hur, och jag menar verkligen, hur(!) kan man såra en människa på detta vis? Jag går upp i taket så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag älskar er, men mitt eget kött och blod går först (!)
att se hur dåligt en älskad mår, och hur dåligt den blir behandlad, sätter djupa sår i själen. Hur fan kan man behandla en människa så? Hur?
Vänner ska stå vid ens sida, inte vackla fram och tillbaka. En vän ställer upp för en, står för vänskapen och gillar en för den man är. Men vissa kan inte förstå när den vänskapen inte ter sig som den har gjort utan man fortsätter, fast ett eget lopp inom en "vänskap" av två.
hur länge måste det här hålla på innan dom förstår att dom är vuxna? Väx upp och bete er som dom vuxna ni är!!! Jag orkar snart inte mera se på och då kommer helvetet gå loss. Jag skiter i vilka som blir sårade, av om det skulle vara dom jag älskar och gillar väldigt, VÄLDIGT, mycket. Kan ni inte bara lägga ner stridsyxan och bete er som vuxna? Eller varför helt enkelt inte bara "radera" det som står mellan er? Värt att tänka på! Varför må så här dåligt och varför skada andra människor runt omkring?
Min syster älskar jag över allt annat på denna jord. Hon har funnits där för mig, älskat mig, och jag älskar henne otroligt mycket. Jag kan inte längre stå och se på hur hon får all skit. Detta ska få ett slut om jag så ska behöva mista några underbara vänner som jag uppskattar väldigt mycket. Förlåt mig, men jag måste helt enkelt göra något. För jag orkar inte se mina kära må så här käp rakt åt helvete dåligt. Jag accepterar inte de!
Jag älskar er alla, men min syster går först... Syster min, jag vet att du kommer läsa det här. Jag älskar dig med hela mitt hjärta! Kommer alltid ställa upp för dig, finnas för dig och älska dig <3
Kära syster:
Om du känner någon gång för att gråta, ring mig. Jag kan inte lova dig att skratta, men jag kan gråta med dig!
Om du någon gång vill rymma härifrån, var inte rädd för att ringa mig. Jag lovar att inte stoppa dig, men jag kan rymma med dig!
Om du inte känner för att prata med någon så ring mig, jag lovar att vara tyst!
Men? om du ringer och jag inte svarar, skynda dig då, för jag kanske behöver DIG denna gång
Som slut på detta inlägg: Jag älskar er alla, men inte lika mycket som min egen syster!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag kan inte annat än hålla med dig, din syster ska inte behöva ta all skit för det som hänt. Absolut inte.
SvaraRaderaMen samtidigt My, så är inte din syster helt oskyldig till allt som hänt heller. En liten liten liten del i det hela stora har även hon.
Men hon förtjänar inte detta. Absolut inte.
Hon förtjänar kärlek, ömhet, värme och framför allt trohet. Hon, liksom alla andra. Hon förtjänar någon som älskar henne för den fina hon är, någon som älskar bara henne. Hon förtjänar någon som inte utnyttjar henne, eller ljuger för henne. Hon förtjänar någon som vill leva sitt liv med bara henne, inte med flera samtidigt. Hon förtjänar någon som är villig att ge henne odelad kärlek och uppmärksamhet.
Sen är det ju tyvär så här i världen, att även om en människa blir kär i en annan, så är det kanske faktiskt inte besvarat, den andre kanske är kär i en tredje, och det är det ingen som kan rå för.
Och ingen, jag menar INGEN ska behöva välja vem eller vilka den vill vara vän med. För om man ber någon välja, så är man egentligen ingen fin vän själv, då är man bara egoistisk.
Jag hoppas din syster en dag finner den människan som är värd att få dela din systers liv, och att de två tillsammans får all kärlek, ömhet, värme och tillit som de så väl förtjänar och behöver.
Kram / Liten M