en inblick i det jag saknar

I ungefär 2 timmar har jag nu varit uppe hos Flufflan. Känslan av nöjdhet steg inut i mig när jag såg hur bra det har gått framåt. Allt har blivit mycket bättre sen jag var upp till henne på akuten den där natten. Då kändes allt hopplöst. Men miraklet jag har bett om har kommit, har uppenbarat sig. När jag satt där på hennes sängkant och drog mina fingrar genom hennes hår, så slappnade hon av. Hon blev lugn för en stund. Tyvärr var jag tvungen att bege mig av tillbaka till skolan runt 13.40. På bussen genom staden så började låten Fly away låten på min mobil. tankarna bara trängdes i mitt huvud; tänk om det hade varit jag som låg där? Tänk om de var jag som hade mått så där dåligt, hade jag gjort samma sak? Låten upprepade hela tiden för mig om att; jag vill bara till andra sidan av himlen eller nåt. Jag vill bort från denna värld, ser ni inte att jag lider. Jag fattar inte varför, ni bryr er ju inte om mig, ni beter er som en låga som har brunnit utan eld. Den passar så perfekt in... Varför såg ingen att hon mådde så dåligt som hon gjorde?:( Det finns hjälp mot sånt. Jag känner hur kinderna är våta, men jag vågar inte gråta mera. Jag vill inte veta av frågorna som uppstår, jag vill bara gråta ut det onda, så jag kan le och skratta igen. Nu är det bara ett sken som bedrar. Jag vill vara glad och kunna skratta med dig igen. Jag finns här, alltid, för dig, såsom du har funnits där för mig. Jag älskar dig flufflan, du och jag <3