varför är det så svårt?!

vid 6 ½ års ålder så upptäckte dom min sjukdom, cronch. Gud vad jag kände mig annorlunda, helt värdelös. Men nu när jag är äldre och visare så inser jag, allt fler människor insjuknar i snarliknande sjukdom till cronch. Magsmärtor, som knivhugg, ofta sjuk osv. För några år sedan så var det så illa att jag blev stomi opererad. Det kändes som slutet, men slutet hade jag ju redan upplevt. Jag hade varit inspärrad flera år pga min sjukdom. Kunde knappt gå till skolan för min mage tillät inte de. Så i våren, i sjuan, ungefär 6 år sedan, så kom läkarn till mig & sa att jag behövde en stomi för att låta tarmen vila. Jag blev livrädd! En grej på magen, alla kommer frysa ut mig, tänkte jag. Jag blev ju annorlunda.

Efter operationen så blev det en hård kamp med smärtor och jag trodde inte på att detta skulle fungera. Jag ville inte förstå helt enkelt. Men med tiden så försvann smärtorna och jag upptäckte, jag har fått tillbaka mitt liv igen :DDet är en av dom bästa sakerna som hänt i mitt liv, och nu är "LillElvis" en del av mig :D skulle aldrig kunna operera tillbaka med rädlsa för att det ska bli som förut. Hellre har jag en grej på magen istället för att gå runt och vara extremt sjuk. Och jag börjar undra nu. Jag har hört väldigt mycket prat runt omkring mig, folk som behöver opereras, men hellre tar livet av sig. Det är inte bara en, inte två, utan många fler! Min fråga till er är;

Varför inte chansa? Tänk om livet blir så mycket bättre? Smärtan kommer försvinna, ni kommer lära er att leva med den. Kan det verkligen vara så farligt? Jag lovar, folk accepterar er ändå, för den ni är :) om inte, så är det för att dom inte förstår(!) Förklara då för dom, så får dom en förståelse i vad du har gått igenom, då tycker dom att du är tapper och stark :)

Så mitt råd till er som vägrar, som hellre möter döden, CHANSA! Det gjorde jag och se hur bra jag mår idag :) Operationen är en av dom bästa händelserna i mitt liv. Den gjorde så jag fick mitt liv tillbaka.

Alla mina vänner som stöttat mig, min familj som fanns där när jag behövde er. Jag vill bara säga tack! Det betydde så mycket och betyder så mycket fortfarande :) Tacket kommer lite sent, men hellre sent än aldrig:) aint i'm right?^^

Så våga chansa, för erat eget bästa :)

Ta hand om er alla :) Söv sött & sweet dreams<3>